Hushpuppy lägger ofta örat till olika djur och försöker förstå vad de egentligen försöker säga henne. Hon konstaterar att de för det mesta nog säger saker som ”jag är hungrig” – men att de ibland pratar i koder. Koder som huvudpersonen i Benh Zeitlins hyllade debutfilm Beasts of the Southern wild försöker knäcka för att förstå hur tillvaron hänger ihop. Sexåriga Quvenzhané Wallis gör rollen med en sådan självklarhet och utstrålning att hon närmast bär hela filmen på sina späda axlar. Som kanske inte är så späda, när allt kommer omkring – det är framförallt Hushpuppys styrka, klokhet och livslust som gör det här till en film att ta till sitt hjärta.
När filmen nu har premiär i Sverige har den mängder av priser i bagaget från olika filmfestivaler. Och det är en lika vacker som charmerande film, trots att den utspelar sig i en miljö som på ytan är långtifrån vacker. Men kameralinsen hittar skönhet även i skrotblänket på soptippar och ljuset genom spruckna fönsterrutor.
Beasts of the Southern wild är en historia som både väcker minnet av orkanen Katrina till liv och som pekar framåt mot kommande klimatkatastrofer. Den går också att se som en postapokalyptisk saga som utspelar sig efter en stor katastrof. Hushpuppy lever med sin pappa Wink (Dwight Henry) i ett område i Louisianas våtmarker som kallas The Bathtub (Badkaret), beläget utanför fördämningarna kring de områden där de mer välbeställda människorna lever i ett organiserat samhälle.
Befolkningen i The Bathtub är fattig och mångetnisk, men har en stark kollektiv känsla och en stolthet över sina liv. De lever av vad havet ger, hjälper varandra och tar varje tillfälle till fest. Wink och Hushpuppy har en både kärleksfull och stormig far-dotter-relation. En relation som inte blir enklare av att Wink har en livshotade sjukdom.
Miss Bathsheba (Gina Montana), byns lärarinna och medicinkvinna, varnar barnen för en kommande översvämning, orsakad av smältande polarisar. Hon berättar också om vilddjur från urtiden, aurochs. När en storm och en stor översvämning drabbar området, frigörs i Hushpuppys fantasi dessa bestar ur de smältande isblocken och ger sig av mot henne och hennes vänner….
Filmen har formen av en saga – både vad gäller berättelse och miljöer – där allt är möjligt och allt hänger ihop. Vår inre värld avspeglas i den yttre och tvärtom. Precis som i ett barns funderingar och fantasi. Eller kanske precis som i verkligheten? Med Hushpuppys ord: “När allt blir tyst bakom mina ögon ser jag hur allt hänger ihop; jag är en liten del av ett stort universum.”
Fotnot (10 jan): Filmen är nu nominerad till en Oscar i kategorin ”Bästa film” och Quvenzhané Wallis i kategorin ”Bästa kvinnliga huvudroll”.
(Recensionen har publicerats i Sändaren.)
