Austin-bandet Deadman har gett mig flera starka konsertupplevelser de senaste åren – när de likt ett återuppståndet The Band kokat ner den amerikanska musiktraditionen till en oemotståndlig musikalisk brygd. Det var därför med sorg jag mottog beskedet att Steven Collins upplöst den senaste versionen av sitt projekt Deadman. Samtidigt blev jag nyfiken på vilken väg denne begåvade musiker nu skulle ta med sina visioner.
Nu är en ny EP här, How shall we then live? men fem starka låtar – som kanske inte ger något entydigt svar på frågan vart han är på väg, men som är ett tydligt styrkebesked. EP:n visar också att Steven Collins fortsätter sikta in sig på en plats bland de stora amerikanska låtskrivarna och sångarna. Musiken har fortfarande hjärtat i den amerikanska Södern. Ibland med country-twang och cajun-dragspel, som i Our fellow man. Ibland med mer svävande atmosfäriska ljudlandskap – där han på många sätt knyter ihop det tidiga soundet från när Deadman var en duo med den senare mer ”rootsiga” versionen – som i How shall we then live? och Hard pill.
Steven Collins Bob Dylan-influenser är tydliga och det känns därför helt naturligt att skivan inleds med en tolkning av Dylans Things have changed. När Collins och bandet Deadstring Brothers just nu är på gemensam Skandinavienturné – ett möte det slår gnistor om – är det en av de låtar de brukar spela tillsammans. När de besökte Örebro i måndags fångade jag just den låten med min iPhone. Håll till godo!
