Helt väntat går SvD:s ledarsida ut och försvarar Sofia Arkelstens olika ”affärer” och menar att bjudresor och annan uppenbar lobbyism från särintressen kan vara positivt för politiken. De frågar sig i dagens ledare retoriskt om ”det vore bättre om folkvalda levde i ett vacuum där de aldrig riskerade att påverkas på något sätt. Att en barnskötare inte ska få lägga en motion om förskolan? Och en metallarbetare inte en motion om industrin?”
Snacka om att blanda ihop äpplen och päron. Specialintressen är liksom erfarenhet från olika branscher och sektorer i samhället naturligtvis en tillgång för en politiker. Ingen har väl ifrågasatt detta?
Vad det handlar om är ju en helt annan fråga: Är det okej att en politiker låter inbjudande lobbyister – vars agenda naturligtvis är att påverka politikerna – stå för omkostnader och gåvor? Att Arkelsten åker på information hos Shell är inte problemet (bara hon också lyssnar till andra, kritiska röster vad gäller oljebranschen) utan att hon låter Shell betala.
Politikerna är valda som medborgarnas representanter och företrädare, inget annat. Blir de företags eller lobbygruppers representanter har de förfelat sitt uppdrag. De omkostnader de har i tjänsten ska därför betalas med skattemedel. Utanför arbetet som politiker ska de varken låta sig bjudas på resor och annat av företag eller organisationer – eller låta skattebetalarna betala sina nöjen. (Deras löner är också satta med hänsyn till detta.) Hur svårt kan det vara?
Tyvärr ser vi idag en allt större sammanblandning mellan politik och näringsliv, där lobbyismen alltmer styr den politiska agendan. Dörren har stått på glänt tidigare, men den nuvarande regeringen tycks ha ställt dörren vidöppen. Samtidigt finns en tendens att se på styret av landet och kommunerna som styret av ett företag.
Jag som trodde att demokrati handlade om allas chans att få sin röst hörd, inte bara deras som har mest pengar, skriker högst, har bäst lobbyister och pr-makare, har mest pengar, kan bjuda på fina resor och fester. Jag som trodde att det tröga och omständiga demokratiska beslutsfattandet var en garant för att inga ogenomtänkta och ”köpta” beslut ska fattas.
Gud, så naiv jag varit.
Pingback: Tweets that mention Lobbyismen tar över | Tycker & tror -- Topsy.com
Det var någon, Jesus tror jag han hette, som lät sig bjudas in till höger och vänster och som dessutom var ofin nog att säga vad han tyckte till värden. Jag tror man måste tänka ett steg till. De politiker vi vill ha ska både våga låta sig bjudas och vara kritiska. Sådana politiker är farliga för lobbyisterna och bra för samhället. De andra kan säkert stråla sig i glansen hos Janne Josefsson och framstå som politiskt korrekta men är sannolikt rätt ofarliga. Det är i saltgruvan (eller godisbutiken) karaktären testas. Media som bara granskar vad man blivit bjuden på men inte vad man gjort har inte själva gjort sitt jobb. Så på frågan ’hur svårt kan det vara’ är svaret: svårt ska det vara.
/Sven
Du har en bra poäng, Sven. Men då tilltron till att politiker ska klara av att vara så ”perfekta” (med rätta) inte är så stor, så finns det ju ett regelverk just för för undvika misstankar om mutor och jäv. Och jag förstår ändå inte varför man inte kan tacka ja till inbjudan och sedan betala själv (dvs från den budget man har som riksdagsledamot)? Just i Arkelstens fall, som talade gott om Shell i riksdagen efter ”informationen”, ökar ju det faktum att hon lät sig bjudas naturligtvis misstänksamheten.
Jo, får tillstå att jag i sak egentligen håller med dig. Och om hon dessutom ’betalat tillbaka’ med goda ord om Shell ska hon svara för detta. Min reaktion är egentligen mot övertron på regler och koder. Det diket handlar om att ’jag följer reglerna’ (….men glömmer/slipper att tänka själv) och därvidlag håller mig vit. I företagsvärlden handlar handlar det idag väldigt mycket om att ha koder om barnarbete och lönedumpning och ILO och MR osv, men intrycket är att allt handlar om ’repuatation’, att skydda sitt anseende och om något, Gud förbjude, går snett. För då finns någon att skylla på eftersom ’vi följde reglerna’. Problemet är att hela verkligheten inte ryms i regler och att människor tenderar att reducera etik till ’att följa reglerna’ om dess bokstav snarare än dess mening är det man mäts utifrån. Det kan i sämsta fall leda till en mindre/sämre etik. Hej hopp! /Sven
Instämmer helt och fullt.
Pingback: Heja Croneman! | Tycker & tror