Klok och engagerad har nog John Mellencamp alltid varit. Men med stigande ålder tycks han också utvecklat allt det där som sägs kunna komma med åren: Eftertanke. Reflektion. Självinsikt och självdistans. Klarsynthet.
När han nu vid 63 års ålder släpper skivan Plain spoken är musiken på många sätt lika eftertänksam som texterna. Det är svängig men ganska lågmäld och tryggt gungande rock. Men med T Bone Burnett som producent blir det aldrig ointressant, tvärtom finns här ett fokus och en nerv som är påtaglig.
I de tio sångerna funderar John Mellencamp över världen, samhället och sig själv. Självrannsakande och lite uppgiven i The company of cowards: ”I’m in the company of cowards, I’m in the company of me and you.” Klassisk protestsångare i Freedom of speach: ”If your thoughts are different, well, I think that’s okay. We should all try to keep the Golden Rule, and cherish our freedom at home and in our schools.” Varnande domedagsprofet i den Dylan-doftande bluesen Lawless times: ”You can’t trust your neighbor, husband or wife. Can’t trust the police, with their guns or their nights. Look out for the creepers, tappin’ on your cell phone.”
En av skivans starkaste sånger är Sometimes there’s God, där han brottas med tilliten till Gud. Han beskriver en pendling mellan tro och tvivel många av oss nog kan känna igen sig i. I den sista refrängens upprepande av ”sometimes there’s God, sometimes there’s not” väljer han ändå att avsluta med ”sometimes there’s God.” Som om han ändå väljer tron och hoppet.
JOHN MELLENCAMP
Plain spoken
(Republic/Universal)
Betyg: 3 (av 5)
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
