Intresset för Blind Willie Johnson (1897–1945) tycks ha fått ett uppsving. Nyligen kom producenten Jeffrey Gaskills hyllningsskiva där en rad stora artister medverkade. Och nu släpper Paul Biktor Börjesson en skiva med tolkningar av den legendariske – men ändå alltför okända – sångaren, gitarristen och resepredikanten.
Johnsons musik beskrivs kanske bäst som gospelblues. Hans sånger tar sin utgångspunkt i den många gånger hårda vardag han själv och människorna omkring honom levde i. Men all denna blues lägger han förtröstansfullt fram inför Gud och finner tröst sin tro och i Bibelns berättelser. Börjesson och hans lyhörda medmusikanter tar tillvara på både bluesen och gospeln i sina tolkningar. De gör det med fingertoppskänsla och stor kärlek, med utgångspunkt i Johnsons egna gitarrbaserade original.
I både texterna och musiken blir ljuset, hoppet och glädjen ännu starkare för att det finns en mörk underton, en relief av smärta och skörhet. Jag har svårt att välja favoriter, men högaktuella Everybody ought to treat a stranger right tillsammans med Cyndee Peters och What is the Soul of Man? tillsammans med Caroline Anderberg är två sådana. Liksom God don’t ever change där bluesgitarren får tala fritt. Liksom en massa andra – den här skivan kommer att gå varm i mina hörlurar.
PAUL BIKTOR BÖRJESSON
What is the Soul of Man?
(Talking Music/Naxos)
Betyg: 4 (av 5)
(Recensionen publicerad i tidningen Dagen.)
