Alla har vi väl blickat upp mot en gnistrande stjärnhimmel, drabbats av det storslagna och försökt ta in vad det är vi ser. Oändligheten?
I Predikaren i Bibeln står det att Gud ”lagt evigheten i människornas hjärtan” (1917 års översättning). En vacker formulering som kan tolkas på flera sätt. Tydligt är dock att det här med evighet och oändlighet är något som människor genom alla tider fascinerats av och försökt hitta sätt att beskriva och förstå.
På Liljevalchs i Stockholm har nyligen Nobelmuseets utställning Evigt liv öppnat. Med hjälp av vetenskap, konst och kulturhistoria vill den spegla människans strävan att överlista döden och nå evigt liv. En händelse som ser ut som en tanke är att samtidigt har En resa till oändligheten haft svensk premiär på Netflix.
I den amerikanska dokumentärfilmen möter vi en rad vetenskapsmän – fysiker, matematiker, kosmologer, filosofer – som försöker svara på frågan vad och hur oändligheten är. Deras bidrag varvas och åskådliggörs med pedagogiska och roliga animationer. Det hela är oavlåtligt fascinerande och i högsta grad – för att använda ett amerikanskt uttryck – mind blowing.
Även om det av naturliga skäl är ganska stort fokus på rymden och universum – flera av de medverkande berättar hur deras intresse för vetenskap väckts när de som barn skådat upp mot stjärnorna – försöker filmen också gräva i mer grundläggande frågor. Som hur oändlighet bäst kan beskrivas och huruvida oändlighet existerar ”i verkligheten” eller bara är ett teoretiskt sätt för oss att hantera det ofattbara. För ingen av oss kommer undan de här frågorna. ”Att vara medveten är att hantera oändligheten”, säger Moon Duchin, en av flera matematiker här.
Matematiken tycks vara det vetenskapsfält som har lättast att förhålla sig till oändligheten. Kanske för att talen aldrig tar slut; de kan alltid bli ännu större eller ännu mindre. Därför kan det mesta – även tiden och rymdens svarta hål – beskrivas med en matematisk formel.
Det En resa till oändligheten främst skapar hos mig är förundran. Förundran och ödmjukhet. Vilket också är det de medverkande forskarna utstrålar. Det är slående med vilken smittande entusiasm de delar med sig av sin kunskap och sina teorier.
Visst hade jag gärna även sett några teologer eller andra religionsvetare här, då de också rör sig inom oändlighetens område. Samtidigt finns här redan en genomgående ödmjukhet inför att verkligheten är större än vi kan veta och förstå. ”Vissa saker är inte vetbara, de kan inte erfaras av våra sinnen, men de existerar ändå”, säger kosmologen Staphon Alexander – och tillägger att det kan kallas sådant som ”oändlighet”, ”andligt” – eller ”Gud”.
Filmskaparna har också lyckats få vetenskapsmännen att vara personliga och reflektera utanför sina egna områden. Och i försöken att beskriva oändligheten med något vi alla kan relatera till, landar flera av dem i samma sak: Kärlek.
”Kärleken är oändlig”, säger Carlo Rovelli, teoretisk fysiker. ”För när vi är överväldigade av kärlek, har vi en konstant känsla av gränslöshet.”
FILM En resa till oändligheten Regi: Jonathan Halperin, Drew Takahashi Manus: Jonathan Halperin, Alex Ricciardi Genre: Dokumentär Medverkande: Alan Lightman, Delilah Gates, Moon Duchin, Eugenia Cheng m fl Streaming: Netflix Betyg: 4 (av 5)
Bilder: Netflix
(Recensionen är skriven för tidningen Dagen.)
