För hundra år sedan skrev författaren Erik Blomberg en dikt om en av de tidlösa stora existentiella frågorna: den till synes ständiga närvaron av både ljus och mörker, godhet och ondska, kärlek och hat, i människan. Den dualism som ibland leder till kamp, ibland till samspel, men kanske lika ofta till förnekelse.
Dikten återfinns numera i den svenska Psalmboken: ”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är. I ljusa irisringen du bär en mörk pupill. Ty mörkt är allt som ljuset med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.”
Psalmen sjungs av en barnkör i en kyrka i en scen i den norska filmen Storm. En av medlemmarna i kören är åttaåriga Storm, som nyligen förlorat sin lillebror Ulrik. I bänken sitter mamma Elin och vi kan bara ana vad som rör sig i hennes tankar när hon lyssnar till texten och ser sin dotter sjunga. För hur förhåller vi oss till den inre dualismen när det gäller barn? Vad har de inom sig? Hur kan vi vuxna hjälpa dem med konflikten och balansen?
De senaste åren har det från grannlandet Norge kommit flera starka och komplexa filmer som skildrar barn och deras värld, som Dag Johan Haugeruds Barn (2020) och Eskils Vogts De oskyldiga (2022). Erika Calmeyers debutlångfilm Storm är ännu en i den raden – utan närmare jämförelser; berättelsen står på egna ben.
Här möter vi Elin, som efter att hennes man gått bort är ensamstående mamma till barnen Storm och Ulrik. När Elin vid en fisketur för en stund lämnar barnen utan uppsikt, faller Ulrik i älven och drunknar. Olyckor sker – och ibland blir utgången den allra värsta. Men den stora och ödesmättade frågan är vilken roll Storm spelat i tragedin. Var fanns hon? Vad gjorde hon?
Att de båda syskonen ofta bråkade och att Storm varit utagerande sedan faderns död står klart, men sedan? I skolan går rykten och den redan hårt drabbade familjen dras in i ett nät av misstänksamhet, skuld och svårhanterliga känslor. Elins och Storms relation blir alltmer ansträngd.
Att som förälder börja ifrågasätta sitt eget barn, vad det bär inom sig och är kapabelt till, är förstås en mardröm. Särskilt då det kombineras med en stark överordnad vilja att skydda och försvara sitt barn. Ane Dahl Torp – som fick en Guldbagge för sin huvudroll i den svenska filmen Charter häromåret – gör en lysande insats som den starka men vilsna Elin. Ella Maren Alfsvåg Jørgensen är också briljant i rollen som den mångfacetterade Storm.
Filmen är ganska sporadiskt berättad och sparsam med detaljer, den överlåter ofta till oss att tolka och dra egna slutsatser utifrån det vi ser. Vilket är bra, och fungerar då berättelsen bärs av starka skådespelarinsatser – bättre att berätta mindre än för mycket. Men jag skulle ändå önska att vi fick ta del av aningen mer. Att vi fick lära känna Elin, Storm och Ulrik lite närmare – för att få fler nycklar till förståelse och om möjligt känna ännu mer inför den här starka och angelägna berättelsen.
FILM Storm Regi: Erika Calmeyer Manus: Johan Fasting Genre: Drama Medverkande: Ane Dahl Torp, Ella Maren Alfsvåg Jørgensen, Modou Vah m fl Biopremiär: 5 april Betyg: 3 (av 5)
Bilder: Folkets Bio
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
