En associativ film föder associationer. När jag ser Sara Broos djupt existentiella Skärvor kommer en av Ylva Eggehorns psalmstrofer, lösryckt ur sitt sammanhang, för mig: ”Din ensamhet har stränder in mot ljuset.”
Innerst inne är vi alla ensamma. Men ensamheten är en av många saker vi delar med andra människor. Där finns ett ljus, ett hopp, en möjlighet till närhet och samhörighet. Skärvor, som beskrivs som en hoppfull sorgesång, väjer inte för mörkret, varken i världen eller i oss själva, men ljuset faller hela tiden in.
Sara Broos har tidigare gjort hyllade och prisbelönta dokumentärfilmer som För dig naken om Lars Lerins sökande efter kärlek och Speglingar om relationen med hennes mamma Karin Broos. I sin nya film Skärvor tar hon oss med på sitt eget sökande efter en plats i tillvaron, efter mening i en splittrad värld. Några rader av den persiske poeten Rumi ger en ingång: ”Sanningen var en spegel som föll från himlen och krossades mot marken. Alla människor hittade en liten skärva och trodde att de ägde hela sanningen.”
Då vi bjuds in i Sara Broos liv, både det yttre och inre, är Skärvor en dokumentärfilm, men också ett berörande konstverk, ett stycke poesi, ett rum att vara i. Ett rum för förundran och igenkänning, för eftertanke och reflektion. Hennes vackra och närmast meditativa filmspråk firar nya triumfer och den suggestiva musiken – av Pelle Ossler, Niklas Hellberg med flera – skapar rymd och dynamik.
Under ledning av Saras berättarröst bjuds vi med på en resa till möten med människor i olika delar av världen och i olika tider, till drömmar och minnen, till myter och sagor, till poesi och konst. Det hela utvecklas genom associationer som ibland är tydliga, ibland oväntade.
Mycket av materialet hämtas från det rika filmarkiv hon byggt upp sedan hon redan som 16-åring började resa ensam ut i Europa med en filmkamera. Här finns även filmklipp från hennes barndom. När hon berättar om sin morfar som filmade fem minuter varje dag under 50 års tid, konstaterar hon att kameran är ett sätt att ge något mening men också att distansera sig, att inte vara där, i ögonblicket. Det är också en bra beskrivning av konstens uppgift, dess möjligheter och svårigheter.
Filmen startar i en djup livskris och depression, men det personliga sökande som följer är högst allmänmänskligt: Vad är det att vara människa? Hur hör vi ihop? Hur håller jag samman? Vad är meningen? Var finner jag sinnesro? Vad är lycka? Hur blir jag närvarande? Vad är frihet? Var hör jag hemma? Skärva läggs till skärva, bilden som framträder blir inte tydlig, men aningen klarare. Den inbjuder mig att spegla mig själv och att lägga till min egen skärva.
Sara Broos berättar bland annat om den portugisiske poeten Fernando Pessoa, som skrev att ”vi kan och bör lära oss något av alla människor” och menade att livet därför handlar om uppmärksamhet och inlevelse. Hon berättar om egna möten med människor. Här finns bland annat företagsledaren hon som 17-åring mötte på ett tåg i Bulgarien, som trots sina framgångar börjat känna sig som en främling i sitt eget liv och lämnade henne med orden: ”Var rädd om din frihet.”
Hon funderar över de människor ”som tror på någonting, på förändring” – som de som demonstrerar på gatorna, eller som den djupt troende amerikanske soldaten David Eubank som insåg att han inte kunde döda och nu med sin familj reser till krigshärdar och flyktingläger runt om i världen för att hjälpa människor i nöd. Det stora går in i det lilla, varje gång hon drar sig tillbaka till sitt hus i den värmländska skogen, drar hon in världen och tvärtom.
Skärvor är något så sällsynt som en rakt igenom allvarlig film. Men det är inte ett allvar som är tungt, utan öppet och nyfiket. Ett allvar som har stränder in mot ljuset.
FILM Skärvor Manus & regi: Sara Broos Genre: Dokumentär Biopremiär: 12 april 2024 Betyg: 4 (av 5)
Samtal om filmen Skärvor Under april och början av maj bjuder Sara Broos in till samtal med olika gäster i samband med visning av filmen Skärvor på en rad orter runt om i landet. Bland gästerna finns bl a Lars Lerin, Stefan Holm, Pernilla August, Stefan Jarl, Ayaan Goobe, Marika Lagercrantz, Karin Broos, Jila Mossaed och Elin Cullhed. För fullständig information: sarabroos.com
Bilder: Alma Film
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
