Kan öppenhet bevaras genom hemligheter? I och med flera avslöjanden om avlyssningar och övervakning är den frågan högaktuell. Närbesläktade frågor är: Kan demokrati försvaras med odemokratiska metoder? Kan fred och trygghet uppnås genom våld? Kan terrorism utplånas genom krig? Alla dessa frågor aktualiseras i regissören Richard Rowleys hyllade och omskakande dokumentärfilm Dirty wars, som nu gått upp på de svenska biograferna.
I filmen får vi följa Jeremy Scahill, utrikeskorrespondent för den amerikanska tidningen The Nation. Scahill har rapporterat från flera av världens konflikthärdar och gjort sig känd för sin kamp för demokrati och öppenhet; en grävande journalist som inte räds att kritisera sitt eget lands politik. I Dirty wars får vi möta honom när han i Afghanistan upptäcker att det genomförs ett stort antal militära attacker vilka det finns väldigt få uppgifter om – och där många civila dödas. Han möter drabbade afghanska bybor som pratar om några de kallar för ”de amerikanska talibanerna”.
Det han kommit på spåren är Joint Special Operations Command, JSOC, den specialstyrka som dödade Usama bin Laden 2011 och då blev vida känd och fick hjältestatus. Styrkan har dock funnits sedan 1980, men opererat i största hemlighet. När filmen tar sin början i februari 2010 möts Scahill av tystnad och förnekanden från USA:s politiker och armé. Nya uppgifter för honom till länder som Yemen och Somalia – och fram växer bilden av en styrka som lyder direkt under Vita Huset och presidenten, utan någon insyn från senat eller kongress.
JSOC visar sig ha och ta sig stora friheter och opererar även i länder som inte befinner sig i krig. Antalet döda civila på deras samveten är stort och tycks inte ses som något problem varken för soldaterna eller uppdragsgivaren. JSOC har, oväntat för många, fått ännu större befogenheter under president Obama än under Bush.
Förutom det ytterst problematiska med att ett demokratiskt land har en styrka som arbetar utanför demokratins riktmärken och kontroll, är Scahills slutsats – understödd av flera av hans kontakter ”på insidan” – att USA:s krig mot terrorn blivit en självuppfyllande profetia och skapat oändligt många fler fiender och terrorister än de lyckats oskadliggöra. En våldsspiral utan slut.
Dirty wars är uppbyggd som en thriller eller pusseldeckare, men övertygande i sin bevisning. Dess slutsats är inte ny, utan en lärdom som världen tyvärr alltid haft svårt att ta till sig: Våld föder våld.
– – – – – –
Film: Dirty wars
Regi: Richard Rowley
Medverkande: Jeremy Scahill m fl
(Recensionen publicerad i Sändaren.)
