David Eugene Edwards fortsätter utveckla sin musikaliska vision – som går hand i hand med hans andliga mission. Låttitlar som Good Shepherd, Salome och King David på nya skivan vittnar om att Bibeln fortsätter vara en stor inspirationskälla. Hans kristna tro är inte bara ett ständigt tema i hans texter, den tycks vara den grundläggande energi som driver musiken framåt. I alla fall är musiken en tydlig ventil för de stora, starka känslor som tron föder hos honom.
Att han ofta beskrivs både som väckelse- och domedagspredikant har inte hindrat en stor sekulär publik att ta honom till sitt hjärta. Med Wovenhand gör han musik som är svår att värja sig inför; suggestiv, storslagen, mörk, melodisk. Själv har jag svårt att hitta rockmusik med ett större patos; det här är musik på liv och död.
När David Eugene Edwards efter tiotalet år med sitt band 16 Horsepower 2001 startade projektet Wovenhand var det ett lite mer nedtonat och akustiskt alternativ till sin rockigare föregångare. Efterhand har dock Wovenhand utvecklats till att bli något betydligt tyngre än 16 Horsepower någonsin var. Nya skivan visar dock upp en stor bredd och här finns såväl låtar som för tankarna till första skivan, som Corsicana Clip och Obdurate Obscura, som låtar som kanske är de hårdaste hittills, som Field of Hedon och Hiss. Den här dynamiken är välkommen och gör att Refractory Obdurate höjer sig över de senaste årens visserligen bra, men kanske aningen jämntjocka album från Wovenhand.
WOVENHAND
Refractory Obdurate
(Glitterhouse/Border)
Betyg: 4 (av 5)
Fotnot: 13 juni spelar Wovenhand på Debaser Medis i Stockholm, den 14 juni på Babel i Malmö.
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
