På sin nya skiva återvänder Ingmar Johánsson till rockmusiken. Skivan beskrivs som ett ”musikaliskt herdebrev” till de församlingsbor han är kyrkoherde för – och till oss andra. Här finns såväl nyskrivna sånger på svenska som engelska versioner av en del av Ingmars äldre låtar. En blandning som fungerar förvånansvärt bra.
Ingmar har alltid varit en god textförfattare, och bevisar det här ännu en gång. Allra starkast blir det i Abba Fader, en sång om att växa upp i en auktoritär familj där rädslan för fadern också blir en rädsla för Gud. Uppskattar också mycket avslutande Inför ditt ljus, där Ingmar söker – och finner – ett delvis nytt lovsångsspråk.
Men här finns också mycket annat med såväl stadig textsubstans som musikalisk experimentlusta tillsammans med skivans toppmusiker. Från underbart bluessvängiga Där farmor fann sin frid, via lite väl dansbandsgungande Gudomlig frid till gospelstänkaren Halleluja. Det är också en fröjd att återknyta kontakten med några gamla favoritlåtar i ny engelsk språkdräkt, som Felt someone answered my prayer/Känns som om Gud hört min bön, Distant destination/Alltid på väg och The Cathedral/Bär mig genom natten. Maria Magdalena får vi på svenska, men i ett nytt och ursnyggt arrangemang.
Musikaliskt tycker jag Ingmar Johánsson funkar allra bäst i den Jackson Browne/Everly Brothers/The Byrds-doftande All my life. Där finns något jag gärna vill höra ännu mer av.
INGMAR JOHÁNSSON
Distant destination
(Linx/Naxos)
Betyg: 4 (av 5)
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
