Ett gripande och coolt mästerverk

Americanadrottningen med den raspigt påträngande rösten är tillbaka med en ny dubbel-cd. Det löst sammanhållna temat är motorvägen Interstate 20 som går genom sex amerikanska sydstater, från Texas till South Carolina. Till den kopplas en rad med levnadsöden och historier. Flera sånger rör sig i dödens närhet: Förlust, sorg och saknad är återkommande teman, liksom tankar kring döden och det som finns bortom. If there’s a Heaven, Death came och Doors of Heaven talar sitt tydliga språk. Här finns inte bara sorg, här finns också mycket tröst och hopp.

Tillsammans med bland annat de mästerliga gitarristerna Bill Frisell och Greg Leisz har Lucinda Williams skapat en lika gripande som coolt mästerverk, i mina öron hennes starkaste på många år. Med kompetens och lyhördhet skapar Frisell och Leisz ett lika lekfullt som stabilt ljudlandskap kring Lucindas i grunden ganska enkla, bluesiga sånger och vackert spruckna stämma. Ibland blir det – för att anknyta till temat – helt himmelskt.

I avlutande tolvminuters Faith and grace gör Lucinda sin alldeles egna variant av en traditionell gospelsång – och landar i något som både är en bön och en förtröstan: Det jag behöver för att klara livsresan, det är lite mer av tro och nåd.

LUCINDA WILLIAMS
The ghosts of Highway 20
(Highway 20/Border)
Betyg: 4 (av 5)

(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)

Det här inlägget postades i Musik, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.