Blind Willie Johnson (1897–1945) var en föregångare, både med sin gospelblues och sitt sätt att spela slidegitarr. Flera av hans sånger är välkända klassiker, som Motherless children, It’s nobody’s fault but mine och Dark was the night, cold was the ground. Trots detta är han själv förvånansvärt lite känd. Det vill producenten Jeffrey Gaskill ändra på med detta hjärteprojekt. En hyllning till Johnson, där en rad artister tolkar hans sånger: Tom Waits, Maria McKee, The Blind Boys of Alabama, Lucinda Williams, Sinéad O’Connor med flera.
Blind Willie Johnson var egentligen en sjungande resepredikant, med ett klassiskt väckelsebudskap. Gaskill jämför honom med Johannes Döparen: ”en röst som ropar i öknen”. I sina sånger pekar han hela tiden på Gud och en högre verklighet, men står stadigt förankrad i de mänskliga och jordiska villkoren. Gospel möter blues, även i texterna.
Det är en fantastisk skiva, där alla artister känns hängivna uppgiften och bidrar till den starka helhetskänslan. Skivan lämpar sig inte för slölyssning, den har så hög densitet att den kräver min fulla uppmärksamhet.
Det är svårt att plocka ut enskildheter, men att åter få höra Maria McKee ta i från tårna är en nåd i sig. Liksom att få höra Derek Trucks föra arvet från Johnsons slidespel vidare. Cowboy Junkies har här en nerv och en intensitet jag sällan hör på deras egna skivor. Och Tom Waits … när han stampar igång John the Revelator står tiden stilla – även om musiken gör allt annat än det. Borde få en Grammy för ”Årets gospel”.
DIV ARTISTER
God don’t never change – The songs of Blind Willie Johnson
(Alligator/Border)
Betyg: 5 (av 5)
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
