Var finns Gud? Den frågan har många försökt svara på – men sällan har de varit i närheten av svaret den belgiske regissören Jaco Van Dormael ger i sin nya film Det helt nya testamentet. Här sitter Gud (spelad av en neurotisk Benoît Poelvoorde) instängd i en lägenhet i Bryssel, tillsammans med sin fru och sin dotter. Med sin dator styr han livet på jorden, och mycket av hans tid går åt till att skapa nya naturlagar – alla avsedda att göra det besvärligt för människorna. Som make och far är han både argsint och våldsam. Han är också sur över att sonen Jesus rymt och lämnat dem för jorden, där han predikat ett evangelium hans far finner förklenande och dumt.
Men Guds 10-åriga dotter Ea – underbart spelad av Pili Groyne – gillar inte sin fars sätt att behandla sin skapelse och blir allt mer ifrågasättande. ”Få nu inga dumma idéer, som din bror”, varnar Gud. Men med hjälp av just sin bror lyckas hon finna ett sätt att rymma för att finna sex nya apostlar att lägga till de tidigare tolv.
Innan hon gör det tar hon sig in i faderns dator och aktiverar ett utskick av människors dödsdatum via sms. Reaktionerna blir vitt skilda, men överlag tvingar det människorna att tänka över sina liv och hur de bäst ska förvalta den tid de har att leva. Just detta känns som en av filmens viktigaste frågor och budskap: Om du visste när du skulle dö, hur skulle du då leva?
Väl på jorden och gatorna i Bryssel, söker sig Ea – liksom en gång hennes bror – till de lite udda och marginaliserade människorna. En hemlös och dyslektisk man, Victor, blir hennes följeslagare och skrivare, den som ska sätta de nya apostlarnas berättelser på pränt; det som ska bli det helt nya testamentet.
Samtidigt har Gud upptäckt vad som hänt, och ger sig också iväg till jorden för att jaga ifatt sin dotter… Utan att avslöja för mycket, är han betydligt mera bortkommen och oförberedd för livet på jorden än Ea. Hans stil funkar inte alls – och han får till och med stryk av en präst, som får nog av hans översittarfasoner.
Det helt nya testamentet är en absurd komedi i Monty Pythons och Terry Gilliams anda. Samtidigt en vacker och fantasifull saga i stil med Amelie från Montmartre. Trots sin ramberättelse har jag svårt att se den som särskilt religionskritisk eller blasfemisk. Det är inte det som är filmens ärende. Istället är det en varm och rolig feelgoodfilm om vikten av att ta vara på sina dagar här på jorden – och framförallt: att ta hand om varandra. Ett på många sätt välbekant evangelium.
FILM
Det helt nya testamentet
Regissör: Jaco Van Dormael
Skådespelare: Pili Groyne, Benoît Poelvoorde, Catherine Deneuve m fl
Svensk premiär: 10 mars 2016
Bilder: Njuta films
(Recensionen har publicerats i tidningen Sändaren.)
