De minns inte riktigt när de träffades första gången, men Kattis Ahlström och Johanna Westman har varit nära vänner ungefär lika länge som de varit föräldrar. Det är en vänskap de båda värdesätter högt och som de tror har framtiden för sig.
– Det är skönt att känna någon under så lång tid, som varit med under livets olika skiftningar.
– – – – – – – – – – – – – – – –
Det är inte svårt att se att Kattis Ahlström och Johanna Westman känner varandra väl. Någon startknapp för samtal behövs inte, de faller varandra i talet och fyller i och kompletterar varandras svar. Tycker de olika – vilket de i och för inte så ofta tycks göra – är det inget problem. Skrattet finns ständigt närvarande. Det blir också svaret på min fråga om vad det var som gjorde att de blev vänner en gång i tiden:
– Humorn, att vi skrattar åt samma saker.
De är vänner sedan tjugo år tillbaka. De är egentligen inte särskilt lika, säger de, men har en hel del gemensamt. Bland annat programledarskapet i tv. De beskriver det som att de när de träffades hade samma relation till kändisskap, eftersom båda kom från småstadsliv; Johanna från Tranås och Kattis från Lund.
– Det var skönt att träffa någon som hade liknande erfarenheter, säger Johanna. Det blev en hjälp till att kunna ”landa” lite. För det var ganska komplicerat att komma från en småstad och hamna i det här.
– Ja, det var så skönt att träffa någon som inte var ”van Stockholmskändis”, instämmer Kattis och de skrattar åt uttrycket.
De menar att det också handlar om värderingar, att de delar något slags livsåskådning, en grundläggande syn på livet. Något som de tror underlättar om man ska bli riktigt nära vänner, bland kompisar och bekanta kan sådant spreta betydligt mer.
Exakt när de träffades första gången är de lite osäkra på, men de verkar överens om att den egentliga startpunkten för vänskapen var en fika på Rosendals Trädgårdscafé på Djurgården. Båda var föräldralediga, båda hade med sig barn i barnvagn. Och på den vägen är det. Under de år som gått har vänskapen stärkts och fördjupats, även om de inte 
alltid umgåtts lika intensivt; ”det har böljat lite” beroende på var de befunnit sig i livet. De är övertygade att vänskapen kommer att vara lika stark i framtiden – och att de då hinner träffas mer.
– Nu jobbar vi ju båda så hemskt mycket…
Kattis Ahlström är efter några år som generalsekreterare på BRIS tillbaka i journalist- och programledarrollen, hon har också en rad föreläsar- och moderatorsuppdrag. Johanna Westman arbetar som programledare, matkreatör, matskribent, kokboksförfattare med mera.
Deras vänskap handlar inte bara om att samtala, de gillar också att göra saker tillsammans – ”vi är ganska lekfulla fortfarande”. De har firat semester ihop flera gånger, åkt skidor tillsammans, ridit och mycket annat. När barnen var små umgicks de ofta som familjer. Jag frågar om det funnits stunder då vänskapen satts på prov. De säger att det såklart funnits sådana tillfällen, men att de inte varit så många och att vänskapen aldrig varit i fara. Johanna utvecklar:
– Är man öppenhjärtig mot varandra, då gör man sig sårbar och kommer in på saker som kan vara väldigt känsliga… Det innebär att ju starkare en vänskapsrelation är, desto större risk att det kommer upp saker att hantera. Man kan bli arg på varandra, men grejen är att det går att bli osams utan att det äventyrar vänskapen.
Just det här menar de är avgörande för att vänskapen ska fördjupas och utvecklas. De pratar om vikten av att våga blotta sig inför den andra, att våga visa sig liten och svag – att lägga ned fasaderna och våga be om hjälp.
– För mig är det det viktigaste i vänskapen: att kunna vara sitt allra minsta, mest sårbara jag, säger Johanna. Att veta att man har det stödet hos varandra.
– Ja, och att man kan skifta, säger Kattis. Ibland är den ena stark, ibland den andra.
Vi pratar en stund om vänskap kontra familjeliv och relationen med en partner. Något som inte alltid är kompatibelt eller så lätt att få ihop. Johanna och Kattis menar att det inte är något att ta för givet, även om de själva inte haft några större svårigheter att förena det. Men det kan också vara bra att ha vänner som man inte delar med familjen eller partnern, menar de – vänskap är alltid viktigt.
”Släkt och vänner” är en ofta sedd kombination och ett vanligt uttryck för våra samlade relationer. Men hur hänger de där båda ihop? Är det viktigare med det ena än det andra – och om släkten inte blir vänner, förväntas vi umgås ändå? Den uppenbara skillnaden är att våra vänner väljer vi, men inte våra släktingar.
– Det går inte att välja mellan dem, säger Johanna, det är så olika relationer. Men skulle jag jämföra med mina föräldrars generation, då tror jag att vänner har större betydelse i mitt liv än det hade i deras liv.
– Jag tror det är viktigt att få känna att det inte finns några självklarheter när det gäller relationer till släkten, säger Kattis. Min släkt är så utspridd, så vänner har bitvis fått ersätta släkt för min del.
– Jag tror att vänner faktiskt alltmer ersätter släkt, kommenterar Johanna. Bland annat för att människor flyttar mer och lever en annan sorts liv – som inte är lika familjebundet. För vår del, har vi ju båda skilt oss och lever inte i kärnfamiljer, och då blir vännerna såklart mycket viktigare.
– Du och jag har ju firat högtider tillsammans, säger Kattis. Idag är det inte ovanligt att man firar jul med kompisar, och det tror jag inte var så aktuellt i våra föräldrars generation.
Vad ser de då hos den yngre generationen; hur fungerar vänskapen i deras barns åldrar? En sak som tydligt påverkar sättet att umgås och kommunicera är teknikutvecklingen och alla sociala medier. Vilket förstås har både bra och sämre sidor. Men de tycker att dagens unga ofta är bättre på det sociala; på att umgås och vara öppna inför varandra. Kattis är dock lite bekymrad över att leken försvinner så tidigt.
– Jag tror ju mycket på leken. Själv lekte jag ändå upp i nian! Det där ser annorlunda ut idag.
Det brukar sägas att en vän är någon man kan sitta tyst med. Stämmer det på dem? De skrattar och menar att de absolut kan vara tysta med varandra, men att de kanske är lite dåliga på just det … Det handlar nog en del om vilka de är, men också om tiden. Som Kattis säger:
– När vi ses har vi så mycket att prata om, att när vi skiljs igen är det bara ett kommatecken.
Vi sätter punkt för samtalet där. Men vännerna Johanna Westman och Kattis Ahlström går vidare för att hitta någonstans där de kan fortsätta prata.
– – – – – – – – – – – – – –
KATTIS AHLSTRÖM
Familj: Två barn, 20 och 19 år.
Favoritcitat om vänskap:
”Vänskapen behöver inga ord:
Den är ensamheten befriad från ensamhetens ångest.”
(Dag Hammarskjöld)
JOHANNA WESTMAN
Familj: Tre barn, 18, 17 och 10 år.
Favoritcitat om vänskap:
”Oh, it’s such a perfect day, I’m glad I spent it with you.
Oh, such a perfect day, you just keep me hanging on.”
(Lou Reed)
Bilder: Magnus Aronson
(Artikeln har publicerats i tidningen Hej livet, utgiven av Svenska kyrkan Norrköping.)
