Jessi Colter har alltid fallit utanför de ramar innanför vilka musikbranschen velat stoppat henne. Visst finns det fog för att kalla henne countrysångerska – hon kommer för alltid att vara förknippad med 1970-talets så kallade outlaw-rörelse, tillsammans med artister som maken Waylon Jennings, Willie Nelson med flera – men hon har ofta gått sin egen väg och varit lika mycket rock, blues, gospel, till och med jazz. Hennes skiva Mirriam från 1977 tillhör definitivt de mest udda – och mest intressanta – gospelskivorna jag har i min samling. Och ändå är den närmast mainstream jämförd med nyutkomna The Psalms, hennes första skiva på 10 år.
Under några dagar 2007 och 2008 spelade gitarristen Lenny Kaye (kanske främst känd som Patti Smiths musikaliska parhäst) in Jessi Colter vid en flygel när hon improviserade fram melodier till ett antal psalmer ur Psaltaren i Bibeln, vars ord hon sjöng direkt från bibelsidorna. Ibland spelade Kaye gitarr till. Under tiden sedan dess har han själv och med hjälp av ett antal musiker – varav Al Kooper den mest namnkunniga – utökat arrangemangen med flera instrument och färdigställt skivan.
Resultatet är häpnadsväckande. Inte lättsmält eller självklart – men efter några lyssningar är jag helt såld. Det är innerligt, vackert, storslaget, tröstande, uppmuntrande, tankeväckande och inspirerande. Musik mer för hjärtat än huvudet. För mig beskrivs kanske den här skivans förmåga att beröra bäst med orden från en Psaltarpsalm som inte finns med här: ”Djup ropar till djup.”
JESSI COLTER
The Psalms
(Legacy/Sony)
Betyg: 4 (av 5)
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
