Anita Goldman har i sitt författarskap återkommande beskrivit vardagsliv, kultur och politik i Jerusalem, där hon under flera år var bosatt och idag regelbundet återvänder till. Men hon har aldrig skrivit specifikt om staden. Förrän nu, i Jerusalem & jag, en blandning av självbiografi och essäsamling.
Utifrån sett kan ännu en bok med viljan att säga något nytt om världens mest omskrivna stad tyckas som ett hopplöst projekt. Men Goldman väljer en väg som inte bara fungerar, utan också fyller sidorna med överraskningar, liv och nya insikter. Hemligheten är – som så ofta i god litteratur – att hon skriver för sin egen skull; för att sammanfatta, sortera och förtydliga sina egna erfarenheter, tankar och känslor. För att förstå: ”Vad ska jag med den här staden till? Den förföljer mig. Jag förföljer den.” Läsaren bjuds med på expeditionen, där Goldmans personliga resa och förhållningssätt till sitt judiska arv är ett av spåren, introduktioner till Jerusalems poeter och författare ett annat, kvinnornas situation och röster ett tredje. Här finns också en lustfylld kärleksförklaring till hebreiskan.
Anita Goldman delar generöst med sig av sitt liv och sina stora kunskaper; hennes förmåga att både förklara, problematisera och gestalta gör läsningen lika fascinerande och bildande som rolig och berörande. Politiskt är hon tydlig i sin sorg över utvecklingen och i sin kritik av den nationalism som lett till hård erövringspolitik och till de alltmer utsudda gränserna mellan religion och stat. Även här erbjuder boken en bildningsresa som bidrar till förståelse av bakgrunden till den våldsamma konflikt som idag så tydligt präglar den stad vars namn betyder ”fredens stad”.
ANITA GOLDMAN
Jerusalem & jag
(Natur & Kultur)
(Recensionen har publicerats i tidningarna Sändaren och Kyrkans Tidning.)
