Den amerikanske artisten Ben Folds släppte i slutet av september skivan Lonely Avenue, ett samarbete med den brittiske författaren Nick Hornby – känd för böcker som High fidelity och Om en pojke. Skivan är inspelad med en två-kanals kassettbandspelare, och i pressreleasen förklarar Folds att musiken främst är tänkt att avnjutas på vinyl.
I augusti släppte en av USA:s ”klassiska” rockartister, John Mellencamp, sitt 25:e album, No better than this. Skivan innehåller 13 låtar inspelade på tre olika platser: legendariska Sun Studios i Memphis, en baptistkyrka i Savannah och ett hotellrum i San Antonio. Allt är inspelat av producenten T Bone Burnett – i mono, med hjälp av en enda mikrofon och en bärbar Ampex rullbandspelare från 1955.
– Vi försökte vända oss 180 grader bort från det konstgjorda halvfabrikatsställe där popbranschen befinner sig just nu, säger John Mellencamp i tidningen Billboard. Han tillägger:
– All den musik vi älskade när vi växte upp spelades in på det sättet. Och det kändes som att vi satt precis intill artisterna när vi lyssnade på skivorna.
Även No better than this bör förstås avnjutas på vinyl.
Allt går igen, sägs det. Vilket inte är sant. Inte allt, men en hel del. Och ibland blir man förvånad över vad det är som går igen. Vi har den 20-årige sonen boende hemma tillfälligt några månader. Bland det första han gjorde när han på nytt skulle ta sitt gamla rum i besittning var att gå upp i vindsförrådet och leta fram min gamla förstärkare med tillhörande högtalare från 1972, det vill säga min familjs första stereoanläggning. Han frågade sedan om han fick låna min vinylspelare tills han fick möjlighet att köpa en egen, då jag ju ändå nästan uteslutande lyssnar på cd-skivor? Det fick han.
Vår son är både musiker och väldigt musikintresserad. Han lyssnar inte bara på musik via dator, mobil och iPod; hans skivsamling växer stadigt. På senare tid har dock både han och hans kompisar alltmer börjat övergå till att köpa och lyssna på ”gamla hederliga” LP-skivor av vinyl.
Och det är inte bara de. Den för inte så många år sedan helt utdömda vinylskivan har gjort en häpnadsväckande comeback. I en skivbransch i kris är vinylförsäljningen en av få kurvor som pekar uppåt. Enligt branschstatistik såldes närmare tre miljoner LP-skivor i USA under 2009, en ökning med hela 50% mot året innan. Siffran är egentligen högre, då statistiken bara gäller de stora etablerade skivbolagen, och många små independentbolag specialiserat sig på vinyl. Den allt större handeln med begagnade vinylskivor är heller inte med i statistiken. Samma utveckling kan ses även i Sverige, där LP-försäljningen femdubblades mellan 2006 och 2009.
Alltfler skivor kommer numera ut på både cd och vinyl, ofta med extralåtar och specialdesignade omslag. Vem hade trott det i början av 1990-talet då alla jublade över det ”perfekta” digitala ljudet och den smidiga cd-skivan – som inte behövde vändas på och inte blev repig?
Fortfarande står förstås cd för en stor majoritet av skivförsäljningen. Men cd-kurvan har till skillnad från vinylens pekat stadigt nedåt under 2000-talet. Jag läser två olika intervjuer i Dagens Nyheter med Stefan Jacobson, ägare till skivbutiken Pet Sounds i Stockholm. I intervjun från 2008 säger Jacobson att han uppskattar butikens vinylförsäljning till tre procent. I årets intervju har siffran stigit till hela 20 procent.
Frågar jag sonen och hans kompisar – som helt och hållet är uppväxta i den digitala musikåldern, med cd-skivor och nedladdade mp3-filer – så handlar nog deras förtjusning över LP-skivor främst om att ljudet är bättre. Ett varmare, mer dynamiskt och ”naturligt” ljud än cd-skivornas perfekt kliniska sound. Men det handlar inte bara om det. Utan också om sådant som maffiga skivomslag och mer handfast hantering. Liksom att albumformatet kommer tydligt i fokus, i en tid då så mycket handlar om att köpa och lyssna på enstaka låtar.
– LP är mera på riktigt, sammanfattar sonen.
Ja, vinylens återkomst tycks hänga samman med en längtan efter autenticitet. En längtan som tycks bli allt starkare i en tid då så mycket är konstgjort, konstruerat, förfabricerat och tillrättalagt. Allt fler uttrycker: ”Det måste vara på riktigt.”
Det är ett faktum att det analoga ljudet på en LP-skiva återger originalmusiken mer direkt än en cd-skiva. Cd-skivan lagrar musiken som ettor och nollor och cd-spelaren tolkar och återskapar den – och på vägen förloras en hel massa information. Drastisk uttryckt: de digitala formaten ”härmar” musiken, de analoga förmedlar musiken ”på riktigt”.
Den tidigare nämnde T Bone Burnett, en av rockbranschens mest hyllade producenter, för en enträgen kamp mot det digitala ljudformatet. Han menar att musiklyssnare idag håller på att bli döva för hur riktig musik låter, eftersom digitaliseringen gör musiken platt och ”två-dimensionell”. Det handlar dels om själva den digitala inspelningen, dels om att den sedan i sin tur komprimeras i ”små” format som mp3 och liknande, där ännu mer går förlorat. I det amerikanska radioprogrammet ”Soundcheck” gjorde han häromåret följande jämförelse:
– Musiken har gått från analoga band till digitalt format till komprimerat digitalt format – så människor lyssnar idag på en fotostatkopia av ett polaroid-foto av en verklig målning …
Det finns de som spår att cd-skivan snart kommer att försvinna, helt enkelt för att den håller på att bli ”onödig”: I framtiden kommer det att handla om antingen digitala nedladdningsbara filer för mobiltelefoner och andra bärbara m3-spelare – eller också vinylskivor, att avnjuta hemma, gärna tillsammans med andra. För vinyl blir inte bara det ”ljudmässiga” utan också det ”sociala” formatet, då vinyl lämpar sig utmärkt för gemensam musiklyssning (gärna medan man skickar runt skivfodralen mellan sig). Det digitala lyssnandet har i hög grad blivit en privat och individuell historia: det är du och dina hörlurar.
Så ”vinylväckelsen” kan kanske ses som ett uttryck för längtan efter både autenticitet och gemenskap. Då blir inte repor, brus eller andra skavanker nödvändigtvis något negativt, inte heller den ökade ”krångligheten”. Allt detta blir tvärtom en del av upplevelsen av närhet och äkthet.
Det måste vara på riktigt.
(Texten har tidigare publicerats i tidningen Dagens serie ”På spaning i populärkulturen”.)
