Som livslångt musikintresserad har jag alltid varit intresserad av frågan: Vad finns bakom musiken? Allt från vem som skrivit låtarna och vem som spelar på skivorna till berättelser från inspelningar och turnéer. Men framför allt vem artisten som skapar och förmedlar musiken som betyder så mycket för så många egentligen är. Otaliga är de artistintervjuer jag läst (har också gjort ett visst antal själv), biografier jag plöjt och dokumentärfilmer jag sett.
Musikdokumentärer har alltid varit en stor genre inom filmen, och i takt med utvecklingen av strömningstekniken och dess olika tjänster är utbudet idag större än någonsin. De kan handla om olika saker och fenomen – genrer, festivaler, låtar, skivbolag – men störst är artistdokumentärerna, filmer med olika grad av biografiska anspråk.
Under våren har flera sådana haft premiär och finns nu tillgängliga på olika strömningsplattformar. Som en röd tråd genom dem går krocken mellan känsliga konstnärssjälar och en stenhård kommersiell musikbransch, liksom offentlighetens pris.
Det kan vara en svår balansgång att göra en film som kommer artisten nära och samtidigt inte kliva över gränsen till det alltför privata. Hur nära behöver vi egentligen komma för att ”lära känna” artisten?
Running with our eyes closed (HBO Max) balanserar hårfint på den där gränsen. Vi möter Jason Isbell, en av de största americana-artisterna just nu, och hans hustru Amanda Shires, musiker i hans band men också soloartist, under inspelningen av skivan Reunions. Vi får också vara med under den uppskjutna releasen av skivan under covid-våren 2020 med lockdown och inställda turnéer.
Jasons sånger handlar ofta om hans eget liv och har en tydlig terapeutisk funktion. Med en historia av alkoholmissbruk är han idag nykter alkoholist – bland annat tack vare Amanda – och vi får ta del av den starka berättelsen genom hans och andras ord, liksom genom hans sånger.
Jason är alltid nervös inför skivinspelningar, men den här gången är anspänningen extra stor och det påverkar hans och Amandas relation. Här blir kanske filmen bitvis lite för privat, men då vi också får vara med om hur de reder ut det hela blir eftersmaken ändå god. Som helhet en mycket bra dokumentär.
Den 32-åriga britten Ed Sheeran är en av världens absolut största popartister. Han är på många sätt en osannolik stjärna, med en karriär som är en närmast exempellös framgångssaga. Det starkaste och mest hoppfulla med Sheerans framgångar är för mig att de i hög grad handlar om Låten och Framförandet. En bra låt är en bra låt, en bra röst är en bra röst. I en hyperkommersiell musikbransch som handlar om så mycket annat, kan det vara skönt att påminnas om det.
I dokumentärserien (fyra avsnitt) The sum of it all på Disney+ får vi ta del av Eds livsberättelse, med utgångspunkt i skapandet av hans nya album Subtract. Det är enligt honom själv den mest personliga hittills och visar upp en lite mörkare sida. Låtarna tillkom under en tuff period då hans hustru Cherry fick cancer samtidigt som hon var gravid med deras andra dotter. Några månader senare gick hans bästa vän Jamal Edwards – som spelade en stor roll i Eds genombrott – hastigt bort.
Här finns med andra ord en hel del starkt material att gräva i. Det hela behandlas dock respektfullt, det är tydligt att Ed och Cherry haft stort inflytande över inspelningen. Det är välgjort, sympatiskt och berörande. Frågan är dock i hur hög grad vi får lära känna ”den riktiga” Ed Sheeran?
En fråga som väl å andra sidan gäller alla dessa filmer. Räcker det med att vi får ta del av privata berättelser, bilder och filmer? Att det inte är självklart är Love to love you, Donna Summer (HBO Max) – med massor av privat filmmaterial – ett exempel på.
Via en av hennes döttrar, Brooklyn Sudano, får vi ta del av berättelsen om hur Donna (Aidrian Gaines) Summer fick sitt genombrott som ”Queen of Disco” och sexsymbol på 1970-talet, för att sedan bygga en bred popkarriär och skriva in sig i musikhistorien med hits som Love to love you, baby, She works hard for the money och Hot stuff – och mängder av Grammies och andra utmärkelser. Som svart kvinnlig artist som tidigt sålde ut arenor var hon en viktig föregångare och förebild.
Här påminns vi om att hon verkligen inte bara vare en ”produkt”, utan skrev många av sina låtar själv, var en utmärkt musiker och fantastisk sångare. Tyvärr utelämnas mycket av hennes musik i filmen.
Men det här är också en alltför vanlig berättelse om en artist som luras av sitt skivbolag, som väljer karriären framför sina barn, som hamnar i dåliga relationer och utsätts för våld och övergrepp…
Summer började tidigt sjunga i kyrkan och återvände i mitten av 80-talet till sin barndoms tro. Något som till en början ledde till en del krockar och kontroverser, men hon lyckades så småningom förena det med sin fortsatta karriär.
Donna Summer avled 2012, 63 år gammal, av lungcancer. Även om den här filmen av flera skäl är att varmt rekommendera, lämnar den många luckor i förståelsen av denna begåvade och framgångsrika artist.
Från de stora arenorna och succékarriärerna till Ola Magnell – den motvillige rockpoeten (SVT Play). Inte bara motvillig till att bli kallad poet, utan märkligt tveksam till hela sin karriär. ”Jag tycker på något sätt att det är viktigare att hitta sig själv än att bli en bra artist”, säger Ola i en gammal intervju i filmen.
Sångaren, gitarristen och ordkonstnären Ola Magnell inspirerade många att göra rock och pop på svenska. Men efter succén med skivan Nya perspektiv 1975 var det som att karriären kom av sig och aldrig tog sig riktigt igen. Kanske för att Ola själv var tveksam? Kanske för att han inte kände sig hemma och inte mådde bra i rampljuset? Han fortsatte trots allt att turnera och spela in skivor, lite vid sidan av de stora scenerna – med en lyhörd känslighet inför de stora existentiella frågorna
Arbetet med filmen hade precis kommit igång, när Ola plötsligt avled i februari 2020, 74 år gammal. Den fick därför färdigställas med hjälp av arkivmaterial och en blandning av gamla och nya intervjuer. Musikkollegor och andra hjälper till att måla bilden av Ola och hans betydelse, bland andra Tomas Andersson Wij, Lisa Nilsson, Lars Winnerbäck och Göran Greider.
En varm, innerlig och sevärd film om en av Sveriges främsta rockpoeter genom tiderna. Som apropå det här med att skriva texter i filmens avslutning sammanfattar: ”Musiken får man från Gud, det andra får man tänka ut själv.”
Filmer i artikeln: Jason Isbell: Running with our eyes closed (HBO Max) Regi: Sam Jones Ed Sheeran: The sum of it all (Disney+) Regi: David Soutar Love to love you, Donna Summer (HBO Max) Regi: Brooklyn Sudano, Roger Ross Williams Ola Magnell – den motvillige rockpoeten (SVT Play) Regi: Martin Widman
Bilder: HBO (Isbell, Summer), Disney (Sheeran), SVT (Magnell)
(Artikeln har publicerats i tidningen Dagen.)
