Den som påstår att film främst är verklighetsflykt har nog inte sett särskilt mycket film – och har definitivt inte deltagit i Göteborg Film Festival. Efter att under elva dagar tagit del av filmer ur det digitala programmet (där 45 av festivalens närmare 250 filmer var tillgängliga) kan jag konstatera att festivalens filmer inte bara höll en imponerande bredd och hög kvalitet. De kastade mig också rakt in i min samtids brännande frågor – som alla i grunden är existentiella och därför tidlöst allmängiltiga – och gav mig insikter och förståelser på ett djupare sätt än vad faktaspäckade nyhetsprogram och pratiga poddar gör.
Även om festivalen erbjöd flera sektioner och olika teman, varav AI var ett, tycker jag mig se att det mest återkommande ämnet i festivalens filmer var sökandet efter en plats, en tillhörighet tillsammans med andra människor. Vad kan vara mera typiskt samtida och på samma gång typiskt tidlöst?
Här några utvalda festivalfilmer att hålla utkik efter framöver. En del har fått premiärdatum spikade, andra inte. Men alla är väl värda att vänta på.
– – – –
OM ALLA BARA DRAR Regi: Karin Wegsjö, Nazira Abzalov
I dokumentärfilmen som belönades med Svenska Kyrkans Filmpris möter vi Nazira, som med sin familj bor i Tensta. Hon stormtrivs med såväl lägenheten som grannarna och har en stark och stolt hemkänsla i sitt bostadsområde. Men när droghandel och gängkriminalitet kryper allt närmare och de samhälleliga institutionerna monteras ned börjar allt fler i området prata om att flytta. Men till skillnad från sin man vill Nazira inte flytta från sitt älskade hem. Samtidigt önskar hon trygghet för sina barn. Vad är att ta ansvar i den här situationen? Vad händer om alla bara drar? Vad är samhällets och vad är individens ansvar? En varm och inkännande film om människorna i det vi stämplar som utanförskaps- och problemområden, där de flesta precis som vi alla vill känna tillhörighet och leva i gemenskap. (Premiär 15 mars.)
– – – –
TÓTEM Regi: Lila Avilés
Mexikos Oscarsbidrag är en sällsamt varm och ljus film om svåra frågor. Sjuåriga Sols pappa Tonatiuh är allvarligt sjuk i cancer. Nu är det hans födelsedag och den bullriga storfamiljen förbereder en överraskningsfest. Även om det faktum att det kommer att bli födelsedagsbarnets sista kalas är mer underförstått än uttalat, är det mesta som pågår ett slags bearbetning av detta. Sol bevittnar storögt det som sker. Med sina frågor avslöjar hon att det rör sig mycket inom henne och att hon förstår mer än de vuxna tror. Ska hennes pappa ens orka delta i festen – och ska Sol få chansen att tillsammans med sin mamma framföra det playbacknummer de förberett? En stor liten film.
– – – –
INSIDE THE YELLOW COCOON SHELL Regi: Thien An Pham
Efter att hans svägerska omkommit i en trafikolycka tar Thien hand om sin föräldralösa brorson Dao. De lämnar staden och reser tillbaka till uppväxtorten på den vietnamesiska landsbygden för begravningen. Thien möter där sin forna flickvän Taho, som blivit nunna och arbetar med att ta hand om föräldralösa barn i klostrets skola. Mötet påverkar Thiens eget andliga sökande, som också tar sig konkret uttryck i ett sökande efter hans försvunna bror, Daos pappa, som var pastor när han lämnade familjen. En lång och bitvis krävande, men visuellt och konstnärligt drabbande film om längtan efter tro, mening och sammanhang. Filmen fick debutantpriset Caméra d’Or vid filmfestivalen i Cannes.
– – – –
SOLITUDE Regi: Ninna Pálmadóttir
På grund av ett dammbygge tvingas Gunnar lämna sin gård på den isländska landsbygden, där han vuxit upp. Han flyttar till ett hus i Reykjavik, fast besluten att fortsätta sitt liv som enstöring med så lite kontakt med omgivningen som möjligt. Men när den 10-åriga grannpojken Ari, lika ensam som Gunnar, envetet söker kontakt inleds till slut en vänskap som lyser upp bådas liv. Men ska den oväntade vänskapen bestå, trots omvärldens misstro? En berörande film om ensamhet och vänskap, men också om medmänsklighet och om vem som egentligen får höra till. (Premiär 3 maj.)
– – – –
EN HJÄLTES DÖD Regi: Karin Franz Körlof
Kortfilmen som vann Startsladden, priset för bästa svenska kortfilm, är en filmatisering av Pär Lagerkvists novell ”En hjältes död”, som trots att den är 100 år gammal blir till en pricksäker satir över vår samtid. En ung man engageras för att, mot en stor summa pengar, stå på huvudet uppe på ett kyrktorn och sedan falla ner och slå ihjäl sig. Lagerkvist skriver: ”Man intresserade sig livligt i alla samhällslager, alla kretsar för detta företag, biljetterna revs bort på några dar och man talade inte om annat.” Karin Franz Körlof har med varsam hand broderat ut den korthuggna novellen, fyllt den med liv och förstärkt den svarta humorn. Att placera historien i Östergötland (dialekten!) i bleknad 80-talsestetik är ett genidrag. En högst värdig pristagare. (Kommer på SVT.)
– – – –
OMBORD PÅ ADAMANT Regi: Nicolas Philibert
Vid filmfestivalen i Berlin tog den här medkännande dokumentärfilmen överraskande hem det finaste priset Guldbjörnen i konkurrens med en hel rad starka spelfilmer. Vi får följa besökare och personal på husbåten Adamant i Paris, som inrymmer ett dagcenter för människor med psykiska funktionsvariationer. En mötesplats och en vårdform som betyder oerhört mycket för brukarnas möjlighet till återupprättat människovärde och en fungerande vardag. Den engagerade personalen ger också brukarna möjlighet att själva få vara med och påverka och utforma verksamheten. Skratt och tårar, psykiatri och empati i en oemotståndlig kombination. (Premiär 16 februari.)
– – – –
GÖTEBORG FILM FESTIVAL 2024 Vinnare i några av festivalens kategorier: Dragon Award Best Nordic Film: Mother, Couch, regi Niclas Larsson Dragon Award Best International Film: Det finns alltid en morgondag, regi Paola Cotellesi Dragon Award Best Acting: Oona Airola i The missile Dragon Award Best Nordic Documentary: Ibelin, regi Benjamin Ree Audience Dragon Award Best Nordic Film: The promised land, regi Nikolaj Arcel Startsladden – bästa svenska kortfilm: En hjältes död, regi Karin Franz Körlof Svenska Kyrkans Filmpris Angelos: Om alla bara drar, regi Karin Wegsjö & Nazira Abzalova
Bilder: Göteborg Film Festival
(Texten publicerad i tidningen Dagen.)
