En magiskt svängande kväll

Att få se och höra den amerikanske låtskrivaren, gitarristen, producenten och artisten Will Kimbrough med band i en liten källarklubb i Örebro är nästan för bra för att vara sant. Så mina förväntningar var högt ställda. Visste dock inte om det skulle bli en konsert i det singer-songwriter/folk-stuk som präglat hans senaste soloplattor, eller om fredagskväll, lokalen och bandets potential (basisten Björn Pettersson och gitarristen Örjan Mäki från Willy Clay Band samt trummisen Erik Palmqvist) främst skulle trigga hans rockigare sida. Det blev det sistnämnda. Och om man som jag är närmast barnsligt förtjust i sydstatsanstruken rock’n’roll med country- och bluesrötter, då var det bara att tacka och ta emot. Det här typen av livemusik bjuds alldeles för sällan på de svenska scenerna.

Redan första låten, A piece of work, antyder att det kommer att bli en fin kväll, och Will ger direkt prov på vilken bra sångare och briljant gitarrist han är. Han har en röst som funkar lika bra för country som för rock som för lågmäld singer-songwriter-pop. Det blir stort utrymme för gitarr under kvällen; Will spelar mycket slide, men inte bara, och han uppvisar en imponerande bredd i sitt spelande. Han spelar aldrig för mycket, bara hela tiden så snyggt. Man kan nästan tro att begreppet twang myntades för att beskriva Will Kimbrough. Det finns en pondus och självklarhet i hans spel som påminner en hel del om Buddy Miller. När bandet dessutom innehåller ytterligare en kanongitarrist, Örjan Mäki, så bäddar det för ett smakfullt samspel och flera fantastiska gitarrdueller. När de i sitt duellerande i Another train kommer in på Allman Brothers Jessica, ja, då landar en bit av rock’n’roll-himlen där i den lilla källarlokalen.

Detta med att ”hamna” i andra låtar blir det en hel del av under kvällen. Will bakar in såväl Hank Williams I’m a long gone daddy som Johnny Cashs Get rhythm i sin Eden praire. Under kvällen får vi bland annat också höra Hanks I’m so lonesome I could cry och Hey good lookin’ inbakade i egna låtar. För det är Will Kimbroughs egna låtar som utgör stommen i denna tre timmar långa (en timme före paus, två efter) konsert, många av dem återfinns på den nysläppta boxen (3 cd) Rootsy Approved – Introducing Americana music: Vol 1 – Will Kimbrough, vilken är anledningen till denna turné genom Sverige.

I boxen återfinns bl a hans senaste studioskiva Wings, som har en betoning på akustisk singer-songwriter, med låtar som Three angels, Wings och A couple hundred miracles. Dessa får dock en elektrisk inramning ikväll, vilket visar sig fungera lika bra.

Det blir mycket jam och improvisationer, men bandet hänger hela tiden följsamt med i Wills infall. Den ibland hårt svängande rocken resulterar dock i att Björn Pettersson spelar av sträng efter sträng, när endast en (!) återstår, får han och de andra i bandet ta paus för att åka och hämta nya strängar, medan Will plockar fram den akustiska gitarren och framför några sånger på egen hand, bl a gamla godingar som Diamond in a garbage can och Hill country girl. Även om han under hela kvällen är pratsam och kommunicerar med publiken, tar han sig under det här partiet sig extra tid att berätta historierna bakom låtarna.

När basen är strängad på nytt drar det ibland lättsvängande och ibland tunga gunget igång igen, liksom publikens ivriga dansande. Will fortsätter ösa ur sin stora repertoar: Warring ways, Enemy, Yellow mama (som elektriska stolen kallas i Alabama, där han växte upp), Horseshoe lake, Godsend, It ain’t cool … och ett helt gäng till. Vi får också några låtar från Will Kimbroughs och Tommy Womacks band Daddy, bl a Wash & fold, Nobody from nowhere och He ain’t right. Bortsett från ett aningen svagare parti med flera långsamma bluestolvor på raken, så lyckas Will och bandet hela tiden göra det oväntade och det lilla extra som håller intresset uppe, trots att timmen börjar bli väldigt sen. ”Vi har haft väldigt roligt ikväll”, säger Will när han och bandet tackar för sig. Jotack, det märktes!

Först framåt tvåtiden smyger vi ut i snön och kylan – men värmen från musiken värmer oss ända hem. Och den värmer fortfarande.