”Jag bor i en annan värld, men du bor ju i samma.”
Orden kommer från diktaren Gunnar Ekelöf. Till mig säger de något viktigt om hur det är att vara människa. Om likhet och olikhet, om ödmjukhet i mötet med andra. Om främlingskap och igenkänning: ”Jag bor i en annan värld, men du bor ju i samma.”
Det finns många beskrivningar av vår samtid. Postmodern. Upplyst. Högteknologisk. Sekulariserad. Nyandlig. Fragmentariserad. Pluralistisk. Internationaliserad. Individualiserad. Med mera.
Men frågan är hur väl de här beskrivningarna stämmer, när man börjar skrapa lite på ytan? Nja, vi skulle nog ganska snart upptäcka att det inte alls är så enkelt och entydigt.
Kruxet är att allt det där som vi kallar tidsanda, utveckling, kultur, tidstypiskt och liknande egentligen handlar om människor. Och vi människor är inte så enkla, stereotypa och förutsägbara som teorierna och etiketterna påstår. Tvärtom är vi högst levande, sammansatta och paradoxala varelser. Gå till dig själv: Nog finns det mycket i dig som egentligen är motsägelsefullt? Till synes motstridiga känslor och tankar existerar sida vid sida. Sorg och glädje. Tro och tvivel. Sjävförtroende och självförakt. Styrka och svaghet.
Det handlar inte om antingen–eller, utan om både–och. Samtidigt.
Men frågan är i vilken mån vi faktiskt tillåts att vara motsägelsefulla?
Om vi ska återvända till beskrivningarna av vår samtid, så framhålls ofta vår tids pluralism, mångfald, öppenhet och frihet. Samtidigt kan man se en tendens, inte minst i media, att allt mer polarisera – att placera in människor i fack och ställa enkla alternativ mot varandra. Den världsbild och den människosyn som presenteras går ut på att vi måste vara antingen–eller, aldrig både–och.
”Är du sån? Då är du alltså sån och sån också!” ”Tycker du så? Ja, då tycker du så och så också!” Ja, men – hur fritt, öppet och pluralistiskt är det? Och framför allt: hur sant?
Nej, låt oss kämpa mot den typen av förlamande och fördummande generaliseringar. Låt oss kämpa för att vi människor ska få vara fria att vara allt vi skulle kunna vara. Samtidigt. Och att vi fullt ut bejakar det faktum att vi som människor är både lika och olika varandra.
För jag bor i en annan värld, men du bor ju i samma.
