Fullmånen har följt mig de senaste nätterna, med sitt närmast magiska ljus, reflekterat i den snö som finns kvar och fortfarande är vit. Men den klotrunda himlakroppen påverkar (oavsett vad forskarna säger) min sömn menligt. Så jag brukar blicka upp mot den av ljus flödande månen och sjunga lite på Jimmy Webbs klassiker The moon’s a harsh mistress, som bland annat Linda Ronstadt gjort en fantastisk version av. Men jag känner mig mer som Joe Cocker.
”Though she looks as warm as gold
The moon’s a harsh mistress
The moon can be so cold”
