Känner mig helt förstummad, förlamad av nyhetsutsändningarna från Japan … Katastrofen är så gigantisk, så omfattande och förödande att den inte riktigt går att ta in. Jag kommer på mig själv med att stava på en bön som sonen Anton lärde mig när han var fyra år. En bön som är närbesläktad med den urgamla kristna bönen: ”Herre, förbarma dig!” Jag skrev om den i en text i min bok ”Gud hör bönder” (1995). Här kommer ett utdrag:
[…] En novemberkväll när jag satt på hans sängkant och vi knäppt händerna, började Anton att be:
– Gud …
Sedan blev det tyst en stund. Anton tänkte. Så tog han ny sats och bad:
– Gud … gör nåt! Amen.
Det var allt. Och mer blev det inte. Varken från honom eller mig. För vad fanns egentligen att tillägga? Det verkade komma rakt från hjärtat på Anton. Och även om jag inte visste riktigt vad Anton la in i orden, så blev det för mig en ovanligt rättfram och konkret bön till den Högste. Och det var inte svårt att stämma in i fyraåringens vädjan till Gud: ”Gör nåt!”
För denna suck undslipper förmodligen våra läppare oftare än någon annan bön till vår Herre: ”Gud, gör nåt!” Framför TV-nyheterna, när världens nöd kliver rätt in i våra vardagsrum. Eller vid sjukbädden, där en nära anhörig plågas svårt. Eller i kön på arbetsförmedlingen, där ännu ett negativt besked väntar. ”Gud … gör nåt.”
När tristessen och vanligheten tynger oss. När slentrianen och tröttheten ligger som ett förlamande täcke över våra axlar. När vi tröttnat på de uppkörda hjulspåren och tycker att ekorrhjulets rytm känns allt för monoton: ”Gud. Gör nåt!”
När ensamheten jagar ifatt oss. När våra leenden bara känns tillgjorda. När tomheten och meningslösheten gör sig påmind: ”Gud! Gör nåt!”
När inga böner finns att be. När inga sånger finns att sjunga. När inga bibelord finns att läsa. ”Gör nåt, Gud.”
Som en önskan om en enklare tro, en tydligare Gud. En vädjan att Gud skulle kliva fram från de skuggor där han gömmer sig. När vi tröttnat på intellektuella försanthållanden: ”Gud, gör nåt!”
[…]
Det är också det enda jag kan be just nu: ”Gud, gör nåt!”
