Titta, de är rika!

Skriver spaningar i tidningen Kattis & Co. (Förutom text, rutor med exempel och kul Google-sökningar i ämnet mm.) Min spaning i aprilnumret handlade om att vi är så intresserade av att titta på dem som är rika. Då formen på uppslaget ändrades (till det bättre!) var texten tvungen att kortas för att få plats i det nya formatet. Men här är den i sin ursprungliga form.

– – – – – – – – – – – – – – – – – –

Vem vill bli miljonär? Den frågan ställde Bengt Magnusson gång på gång i tv-programmet med samma titel. Och de flesta av oss viftar säkert fortfarande ivrigt med handen och ropar ”jag!”. För vem vill inte ha mycket pengar? Pengar ger frihet, trygghet, handlingsutrymme. Eller som Woody Allen brukar uttrycka det: ”Rikedom är bättre än fattigdom, om inte annat så av ekonomiska skäl.”

Pengar må vara en sak. Men frågan är varför vi tycks vara lika intresserade av att studera andra som är rika, som att själva bli det? För vi älskar uppenbarligen att titta på och läsa om rika människor. Tv-tablåerna har de senaste åren fyllts av program om förmögna människor som visar upp sina hem och sina liv. Det är Hollywoodfruar och andra välbeställda fruar, lyxvillor som ska visas upp och lyxrenoveras, dokumentärer om att vara ung och rik i Sverige och komediserier om att det minsann inte är alltid så roligt att ha pengar – och nu senast hemliga miljonärer som ska leva som fattiga så länge som en hel vecka. Och i varje upptänkligt program den oförargliga Maria Montazami som ska var med för att … ja, för att hon är rik.

Det finns numera också en rad bloggar som handlar om hur det är att vara rik och hur man blir det. Under bloggnamn som ”Miljonär innan 30”, ”Hur jag blev rik” och ”Pengar och cash” skrivs det om pengar, smarta klipp och hur underbart det är att vara rik. Och vi läser.

Så Agnetha Fältskogs 80-talshit It’s so nice to be rich från filmen P & B är precis lika aktuell idag: ”Young, smart, handsome, and rich, rich, rich, rich… To dress up in the mink again, and swim in the pink champagne.” Sången ackompanjerar vårt samhälle som ett soundtrack – och för varje år med allt mindre ironi.

Förr sa man att ”det är fult att vara rik i Sverige”. Vilket väl knappast var sant, men det var i all fall mera hemligt att vara rik förr i tiden. Miljonärer skröt inte på samma sätt om sin rikedom, och ville man veta vem som var förmögen fick man tålmodigt bläddra i taxeringskalendern. Idag tycks miljonärerna mera villiga att själva basunera ut sin rikedom och sin livsstil. Om inte, hjälper gärna kvällspressen till. Löpsedlar av typen ”Sveriges 25 rikaste”, ”Se vilka som är miljonärer i Sundsvall” och ”Så kan du se hur mycket din granne tjänar” är snart lika vanliga som de om allt det som kan vara dold sjukdom.

Men varför är vi då så intresserade av andras rikedom? Låt oss först slå fast att det inte behöver vara något fel med nyfikenhet. Den ligger i vår natur och behövs för att vi ska lära oss nya saker – som professorn och författaren Stefan Einhorn brukar påpeka när han skriver och föreläser om ”konsten att bli klok”. Nyfikenhet leder till en önskan att titta på hur andra gör. Vilket mediaindustrin förstås vet att utnyttja med alla realityserier, dokusåpor och dramadokumentärer.

Att så många vill titta just på rika människor kan bland annat handla om identifikation. Vi identifierar oss nämligen inte bara med dem som är som vi, utan också med dem som är som vi skulle vilja vara. I sin bok Public opinion skriver kommunikationsprofessorn Vincent Price att vår ”sociala identitet” bland annat kommer från de grupper vi beundrar.

Men smygtittandet kan också fungera som en bekräftelse på det vi innerst inne redan vet: att pengar inte automatiskt ger ett problemfritt och lyckligt liv. Succén för komediserien Solsidan (2 miljoner tittare!) bygger nog till stor del på att vi ser att välbeställda par i ett ”rikemansområde”, har samma problem och nojor som alla andra – men att de också har problem som beror just på deras rikedom. Det är både av igenkänning och lättnad vi skrattar hemma i soffan: ”Rika, visst, men inte speciellt lyckliga… de heller.”

För intresset för lycka verkar just nu vara lika stort som det för rikedom. Hur hänger då dessa ihop? Filosofen och forskaren Bengt Brülde hävdar i sin bok Hur viktigt är det att vara lycklig? att när vi väl har så att vi kan leva ett gott liv, blir vi inte lyckligare av mera pengar. Vi kan tvärtom bli mindre lyckliga. Men forskningen ger inget entydigt svar.

Så vårt intresse av att smygtitta på rika människor kanske helt enkelt är vår egen lyckoforskning: Ska vi kämpa för att bli ännu rikare – eller ska vi söka lyckan någon annanstans?