Igår kväll på Cirkus i Stockholm. På scenen: Emmylou Harris och hennes The Red Dirt Boys. En generös och varm konsert, som efter några låtars uppsjungning tog sig till att i all sin anspråkslöshet bli en höjdare – ibland briljant, ibland ”bara” bra. Jämfört med hennes förra besök i Sverige fanns det mera energi i såväl bandet som Emmylou. Kanske berodde det på den magnifike nye gitarristen Will Kimbrough. Trots att detta bara var hans andra konsert med bandet, kändes han som centralgestalten i gänget och spelade lika rutinerat som lekfullt. Emmylous röst var i vanlig ordning makalös; den patina som kommit med åren har bara gjort den ännu bättre. Vi fick en hel rad med låtar från hennes nya skiva Hard bargain, låtar som överlag fungerade väldigt bra och till och med växte live: My name is Emmett Till, och Darlin’ Kate var minst sagt ståpälsframkallande. Men i vanlig ordning bestod största delen av konserten av låtar från hela hennes långa karriär. Bland höjdpunkterna: Tulsa queen, The pearl, Boulder to Birmingham, Red dirt girl, Get up John, Shores of white sand, Every grain of sand, Going back to Harlan.
Pingback: Musik med hjärta och pondus | Tycker & tror